"Vad gör vi när vi står inför en utmaning; skiter vi i det eller gör vi någonting åt det?"

Ebbot

Ebbot återvinner Ebbot

EBBOT LUNDBERG vill helst inte slänga något alls. Förutom i återvinningen då. Han tycker att allt – allt! – kan tas till vara på ett eller annat sätt. Nu har han återvunnit sin egen musik, i form av The Soundtrack Of Our Lives-låten ”the Passover” från 2008.

– Det finns en utmaning i att använda fantasin till att dra nytta av det man redan har. Om jag måste slänga något, så försöker jag istället göra nåt annat av det. Bygga eller så, förklarar Ebbot. Som hans gamla gummiskor, som han gjorde om till darttavla. ”Den funkade väl sådär, men var ganska kul.”

Allra värst tycker han det är att slänga mat. En halvdan apelsin åker ner i en smoothie, gamla ostkanter ger han till mössen, nedfallna äpplen i trädgården bjuder han närboende hästar på. Men det kan störa honom att inte varenda frukt från hans äppel- och päronträd kommer till användning, en del blir trots allt kvar på marken. Då tröstar han sig med att insekterna också måste få sitt. Ebbot bor på landet, men är ingen odlare, ”bara en tankspridd musiker som gillar natur”, säger han.

Att återvinna förpackningar och tidningar är förstås en självklar del av hans ambition att ta vara på allt.

– Det är fantastiskt att gamla plastpåsar kan återvinnas till att bli nya flip-flop-skor. Allt som existerar har ett värde, vi måste inse detta. Men en del av Ebbots tidningar får ändå gå till braständning istället för till pappersåtervinning.

Människor som kastar förpackningar och tidningar i soppåsen i stället för i återvinningen önskar Ebbot att han med ett fjärrkontrollsklick kunde skicka till en fattig by, där de tvingas gå fem mil efter vatten.

– Jag tror inte att de är onda, bara omedvetna och behöver få ett annat perspektiv. Det handlar om att få folk att tänka. Om jag pratar inför hundra människor kanske fem lyssnar, men de fem är oerhört viktiga.

” Så här ska du göra livet ut.
Gör det bara! ”

Ebbot

"Det ska sitta i ryggmärgen"

Ebbot vill göra skillnad, påverka, förändra. Han tycker att det saknas en grundläggande norm i samhället om vad som är ok. Och att vårt slit-och-släng-beteende beror på ett synsätt som är fel i grunden: att vi tror att människan är skapelsens krona, som har rätt att göra vad som helst.

– Vi tycker att vi är the shit, och kan göra vad vi vill. Det har vi lärt oss sen darwinismen. Med livet handlar inte om survival of the fittest, utan om att se sin roll i en helhet. Det finns ingen gradering i vad eller vem som är viktigast, allt lever och hör ihop.

– Man tar allt för givet, men borde ha en grundläggande tacksamhet.

Om Ebbot fick bestämma skulle världen se annorlunda ut: Det skulle vara kriminellt att slänga mat. Att skräp ner eller slänga plast i naturen skulle ge stränga straff. Men, som han säger, det kommer ju att straffa sig själv, om vi inte bryter mönstret.

– Vi lever på en levande organism, jorden är en levande varelse, så den kommer ju – som en hund – skaka av sig flugorna. Frågan är bara när? Ebbots lite mer långsiktiga recept för att förändra mönster är att införa återvinningskunskap i skolan. ”Det ska vara det första barnen lär sig när de börjar.” Att veta hur och varför man återvinner förpackningar och tidningar ska sitta i ryggmärgen. ”Så här ska du göra livet ut. Gör det bara!” Han tror att det krävs en fundamental omvärdering av vad som räknas som viktigt. Ska man låta egot styra eller helheten? Ska man återvinna den här burken?

– Det som gynnar andra är viktigare än att gynna sig själv. Gynnar man andra gynnar det en själv. Det borde ju vara nån slags grundkurs.

En bakterie – med ett val

Vi backar till tiden när Ebbot – då Tobbe – 10 år gammal för första gången får en insikt om att han själv – det vill säga människan – kanske inte är mer betydelsefull än något annat i naturen.

– Jag stod o högg i ett träd, och så kommer jag ihåg att jag tänkte ”varför står jag o hugger i det här trädet?! Vem är jag som gör det?” Han fortsätter:

– Är jag en bakterie? Så tänkte jag. Är vi alla bakterier? Fast med ett val. Det är upp till alla att välja om de vill vara bakterier eller the antidote. Ebbot pratar mycket om människans val. Att alla har ett val – och ett ansvar.

– Vi är här nu, och vad gör vi? Vad väljer vi att göra? Vad gör vi när vi står inför en utmaning; skiter vi i det eller gör vi någonting åt det?

Ett av Ebbots val har varit att engagera sig i organisationen Green Cross, ”röda korset för planeten”, som startades 1993 av Michail Gorbatjov och finns i 30 länder. Han berättar om organisationens planer på en festival och en skiva för att samla in pengar till ett projekt där alla fiskare på västkusten skulle få betalt för att samla in plast från havet.

Men Ebbot har inte alltid varit Moder Jords förkämpe. Det dröjde till 25-årsåldern innan han ”började fatta”, som han säger. Och tankarna på återvinning och alltings värde kom från ett oväntat håll: Göteborgs andrahandsaffärer för begagnade skivor. Plötsligt insåg han att gammalt, slitet och använt kunde betyda magiskt, kul och värdefullt.

Men det har alltid varit något med världen och sättet vi lever som skavt.

– Jag tycker bara att världen har känts fel sen… så länge jag kan minns. Då blir man en rebell. Hela hippierörelsen, eller punkrörelsen, är ju ett slags sundhetstecken på att något inte står rätt till. Den 20-åriga rebellen Ebbot beskriver han som en extremt omedveten person. Och han är glad att dagens unga har tillgång till information på ett helt annat sätt.

– Nu spelar jag med ett gäng 20-åringar som är väldigt medvetna. Min generation hade inte den medvetenheten. Då var det typ: jävla proggare!

Trädprataren

Nu kunde han inte bry sig mindre om vad folk tycker om honom. Han pratar med träd och buskar och är övertygad om att allting lever. ”Vi har en rhododendron; han som sålde huset sa att den varit död i flera år. Och så sa vi ”du ska heta Fritiof” och då bara exploderade den i blommor.” Han menar att det finns en respons hos allt som är levande. Och att det är lätt att upptäcka, bara man tittar lite närmare, tar sig tid.

På Ebbot senaste skiva ”For the ages to come” tittar han ut genom ett hål i ett träd. Trädet, som står för återfödelse. Skivan handlar om att vi står inför en utmaning men att vi som individer har ett val. Ska vi återupprepa samma misstag igen eller göra rätt den här gången? Ebbot är övertygad om att de goda krafterna kommer att vinna i slutändan. Att vi ”börjar tänka med hjärtat, det enda som har en konkret åsikt.”

– Min övertygelse är att vi inte är så korkade att vi väljer fel sida. Majoriteten väljer rätt, till slut. Vi får medvetenhet.

– Om man har ett öppet hjärta. Det kanske är stängt. Så kan det vara. Men då får man hitta öppningen. Don’t pass it on, if you know it´s wrong.

"Allt som existerar har ett värde, vi måste inse detta"

Ebbot

En låt om att stoppa allt som är negativt

Det fanns bara en låt som Ebbot ville återvinna. The Passover, från 2008, från tiden med The Soundtrack Of Our Lives. ”Det är den enda låt jag kan tänka mig som verkligen sätter fingret på ämnet.

Texten handlar om att inte föra vidare det som är dåligt. Det är ett enkelt budskap som kan apellera på många saker, men oavsett handlar det om att stoppa en dålig kedja som har pågått en längre tid. I det här fallet passar det väldigt bra in,” säger Ebbot.

– När jag skrev den handlade det mer om att man för vidare något som är känslomässigt dåligt, att man sårar någon för att man själv blivit sårad, till exempel. Det kan ju vara vad som helst egentligen. Det handlar om att stoppa allt som är negativt.

Den nya, återvunna versionen av the Passover har Ebbot spelat in tillsammans med Club Killers, som han också spelar med då och då till vardags. Men hur mycket 2016 låter den egentligen? Det har Ebbot svar på:
– Den här versionen låter faktiskt äldre än originalet. Rent soundmässigt låter det mer som tidigt 70-tal. Jag rör mig bakåt i tiden.

Lyssna på låten

Ebbot återvinner Ebbot